För sent! En skizz ur verkligheten. Redan länge hade lilla Hilma sett blek ut. Hennes trohjertade barnaögon hade förlorat något litet af sin glans, och hon sjelf var ej mera den lilla yrhettan hon fordom var, då hon klättrade och föll och stötte sig och gret; men nästa ögonblick var lika glad igen. Men hon var också äldre, förståndigare naturligtvis, och var så flitig, så stilla, så snäll, att. hennes lärarinna aldrig nog kunde berömma henne och framställa henne, som