Gotlands läns nya tidning – 17 mars 1865, sida 2

Lrti senast utkomna nummer af Gotl. Tidn. före kommer en artikel med öfwerskrift . — — n — — 8 BProfartiflar? och undertecknad af tidningens answarige utgifware hr W. Byström, hwilken uppsatts förefaller oss så besynnerlig, så till sin tendens olik all åtminstone här på platsen hittills förd polemik, att wi ej kunna underlåta att i anledning häraf yttra några ord. För några weckor sedan bekom redactionen af denna tidning från en insändare en uppsatts med titel Öotslands landthamnar contra Wisby hamn, hwars uppe gift war att belysa ifrågawarande ämne från den fida, fom petitionärerna uppfattat frågan, d. w. s. till landts hamnarnes förmån. Wi twefade ide ett ögonblick att införa denna artikel, Mvilfen ej i ringaste hänseende före föll oss otillständig, synnerligast fom Gotl. Tidn. uppe låtit sina spalter till förfäktande af motpartiets intressen och oss sålunda syntes fullkomligen öfwerensstämmande med rättwisan, att frågan från båda partiens sida ers höll fin belysning. Till följe af ett i insändarens upp: satts i förbigående fälldt uttryck, att Gotlands Tidning i politiska frågor wisat fig färglös, tar fig nämnda tidning anledning att i ett följande nununer på ett färder les inhumant sätt uppträda mot ins., påftående ide alle nast, att han i nämnda fråga framställt lögner, utan äfven att han trolighwvis? till följe af någon flags infpiration pillade det tyffa ffojet i Danmark. Wi kunna ej neka, att hwarje annan person, med undantag af utgifwaren af Gotl. Tidn., har litet swårt att ur insändarens nämnda artikel leta fig till en fådan conclus sion, synnerligast fom han ite med ett enda ord oms nämner den danska frågan. Dessutom saknade alla dessa påståenden om lögn hwarje skymt af bewisning; man inskränkte sig endast att påstå det ins. ingenting i sak anfört. J sanning ett eget sätt att föra disputation! Så widt wi känna blir det opponentens uppgift att, få framt han mättar, nedslå de af respondenten frame ställda theser. Att dessa theser, om wi få få falla ins sändarens påståenden, werkligen blifwit framställda och behörigen utredda, derom kan hwar och en öfwertyga fig medelst en blick på uppsattsen, införd i denna tidning n:ris 6, 7. På denna artikel i Gotlands Tidn. swarade ins. med en uppsatts, som troligen förekom utgifwaren af Gotl. Tidn. wäl dräpande, ty sistlidne Fredag fram födde han det polemiska missfoster, som står att läsa i n:o 10 af nämnda Tidning. Att denna uppsatts fak nar den logiska reda i tankegången, fom utgör ett conditio sine qva non för hwarje framställning såwäl på det mundtliga som skriftliga området, förundrar ingen, som på senare tider läst Gotl. Tidn., ty författaren af dess s. k. artiklar saknar synbarligen alla de egenffas per, som billigtwis kunna fordras af en publicist, men att den öfwerflödar af pöbelaktiga uttryck är dock något — wi medgifwa det gerna — fom man ej ens från det hållet kunnat wänta sig. Man skulle nästan kunna antaga, att utgifwaren af Gotl. Tidn. blifvit ansatt of en fir idee om att inf. bekommit sina åsigter till följe af någon flags infpiration, ty detta påstående dyker upp öfwer ullt i det fame melsurium om tyfft ffoj, pojfaftig oförfynthet, illomilja etc. etc. hwaraf de senaste artiklarne i Gotl. Tidn. öfwerflöda. Jns. har dock så widt wi minnas redan förklarat att han ej tror på tillwaron af någon slags inspiration i wår prosaiska tid och ingalunda will räknas till det ringa antal af fanatici, fom med utgif waren af Gotl. Tidn. i spetsen ännu torde drifwa fina halftförryckta satser. Wi medgifwa för öfrigt willigt, att denna flags pos lemik utan twifwel är af föga intresse för den tidnings: läfande allmänheten, och ämna ej heller fortsätta der med, synnerligast fom insändaren af ofwannämnda ars tiklar, hwilken blifwit utsatt för hr Byströms anfall, förllarat sig hädanefter ej wilja byta ord med honom, men begagna endast tillfället att för wåra läsare gifwa tillkänna, att någon förändring af denna tidnings redacs tion oss weterligen ej ens blifwit ifrågasatt. Äfwen torde wi å insändarens wägnar få förklara, att han ingalunda anser sig behöfwa afslöja sin anonymitet, på grund deraf att den af alla kända redactören af Gotl. Tidn. funnit för godt att utsätta sitt namn. Jnom hela wårt lands tidningspress hafwa wi ej sett exempel på en såran oförsynt fordran och kunna isanning ej uns derlåta att på det högsta förundra oss deröfwer. Till sist wilja wi tillråda hv Byström, att mid be gagnandet af braskande fraser, sådana fom fdmwarts roth-goldoene m. fl., med tillhjelp af lexica taga när mare reda på såwäl ordabetydelsen som andemeningen. Och un anse wi of ej bättre funna afsluta denna lilla uppsatts, än att på nämnda publicift tillämpa Tegs