Gotlands läns nya tidning – 10 mars 1865, sida 2

med afsigt velat undvika att förbittra en döendes sista stunder (sessionen är parlamentets sista under nuvarande valperioden). En påfallande tillbakadragenhet gjorde sig gällande i yttrandena om Englands förhållande till utlandet och i åtskilliga andra riktningar voro throntalets utlåtelser sväfvande och obestämda. Med anledning af encyelica-tvisten lärer Frankrike ytterligare kommit i delo med påfven, som vill betrakta biskopen af Nissa såsom sardinsk biskop, medan biskopen sjelf räknar sig till franska kyrkan; utrikesministern lärer med anledning häraf skarpt framhållit detta i en note till hans helighet. ePeonomist, hvilken anser möjliga fredsrykten från Amerika ej vara mycket att bygga på, gifver en särdeles upplysande blick öfver ställningen i Amerika. Trotts de motgångar och förluster, som söderns män lidit, visar sig dock ingen mera allmän modlöshet bland dem, de hafva ännu stora armåer i fält och de skickligaste generalerna i sina leder och den hätskhet och antipathi, som kanske mera än slaffrågan, var orsaken till kriget, har endast blifvit ytterligare förökad och vunnit i bitterhet genom hvad de lidit af nordens armeer. För män, som slåss för sitt oberoende, synes ett fortsatt krig vida böra föredragas framför de vilkor, som man är villig erbjuda dem; alla deras ledare äro dessutom för mycket komprometterade för att hafva någon framtid, om deras plan icke slutligen krönes med framgång. De hafva dessutom ännu tillräckligt med föda, ammunition och förråder af alla slag. Med ett ord, ehuru många på ömse sidor äro trötta på striden, ehuru tusentals finnes både i norr och söder, som gerna skulle se ett slut derpå, om någon uppgörelse kunde träffas, och hundratusentals bittert beklaga att striden någonsin börjats, finnes dock icke en man i södern som är böjd att begära fred på vilkor, som åter skulle bringa honom och hans land under nordens herravälde, liksom ingen ledande man i norden vill erbjuda fred på vilkoren af unionens upplösning. Båda önska fred, men ingendera till det pris, för hvilket den ensamt kan köpas, och ingendera är ännu så utmattad, att han icke har något val. Pansarfartyget Sterkodder, såldt till Sydstaterna, har nu blifvit döpt till fOlinde och torde gifva anledning till förvecklingar mellan Frankrike och unionen, ty utanför bretagnesiska kusten har en fransk bogserångare försett det med kol från en fransk bamn — en åtgärd som är stridande mot neutralitets-grundsatserna. En undersökning är inledd och kejsaren har begärt att få för sig framlagd en berättelse om saken. På Jutska jernbanan, skrifves d. 7 Februari i Aalborgs Stiftstidningar, har snön på flera ställen legat s så högt som upp till telegraftrådarne och på långa sträckor från 10 ända till 18 fot; vid stationerna Yderup och Hinnerup hafva två trainer och vid stationerna Brabrand och Yderup 2 auxilieremachiner suttit fast i flera dagar, den ena begrafven i snön till randen af skorstenen. Österrike förkastar Preussens fordran att få besittningsrätt öfver hertigdömenas hamnar och fästningar samt att ensamt hafva eganderätten öfver Nordsjökanalen. Från Newyork har ingått ytterligare underrättelser, som enständigt bekräfta att fredsunderhandlingarne missly ckats. Genom handeisoch sjöfartstraktaterna emellan Sverge— Norge och Frankrike — yttrar Moniteuren — garantera Frankrike och de Förenade Rikena ömsesidigt hvarandras flaggor en nationell behandling vid direkt sjöfart och tillförsäkra deras import fördelarne af liberala tullafgifter. Sedan 1847 ha båda ländernas Regeringar sysselsatt sig med denna angelägenhet och 8y ftet har varit att underlätta tillträdet till Frankrikes hamnar för de fartyg, som hvarje år från Sverige och Norge tillföra oss dyrbara skeppsbyggn: idsmaterialier och förskafka dessa fartyg retourfrakter genom upphäfvandet af de prohibitiva taxor, som i de Förenade Rikena tyngde på de förnämsta produkterna af vår jord och vår industri. Österrikiske civilkommissarien har begärt förläggandet till staden Slesvig af ett österrikiskt milit: ildet achement till motvigt mot den af mili1 —