Gotlands läns nya tidning – 3 mars 1865, sida 3

medelålders fruntimmer. Innan årets slut hade jag betalt de små skulder jag gjordt, och dessutom förskaffat min mor några beqvämligheter, som hon så väl behöfde. Nu har jag skrapat ihop så pass, att vi köpt den här lilla gården, och min medhjelparinna har af mig så betalt, att hon kunnat sätta in litet i sparbanken. Få vi lefva och hafva helsan, och Gud fortfarande välsignar vårt arbete, så skola vi utan bekymmer kunna emotse ålderdomen. — Men huru är det möjligt att tvenne fruntimmer kunna ensamma sköta en dylik rörelse? invände jag; färgareyrket är icke något lätt arbete. — Det är sannt, om man skulle dritva det i stor skala; men för några qvinnors existens fordras icke så mycket; derföre har jag aldrig befattat mig med annat än lappfärgning. — Finner ni det icke tungt, att såsom fruntimmer behöfva sysselsätta er på detta sätt? frågade jag. — Alldeles icke. Tro mig, intet arbete är tungt, då det medför oberoende och befriar från en mörk och hopplös framtid. Det lättaste blir deremot en tryckande börda, då man ser att det aldrig skall åstadkomma någon ljusning i ens framtida öde. Hvilkens framtid är väl mörkare än den fattiga sömmerskans. Då jag lemnade den unga intelligenta qvinnan, som genom energi och förstånd skapat sig och sin mor ett visst välstånd, då förundrade det mig att tusentals varelser qvarstanna under ett så tryc