Gotlands läns nya tidning – 3 mars 1865, sida 3

man, sade jag, som tog för afgjordt att hon var enka. — Å nej, inföll Alfred, Elise har aldrig varit gift, utan helt simpelt öfverstigit det qvinliga gebitet och blifvit — handtverkare. — Och derigenom skapat sig och äfven mig en riklig utkomst, inföll modren och räckte dottern handen. Jag satt der helt förlagen, huru jag skulle yttra mig; men som den lilla färgerskan intresserade mig ganska mycket, och jag icke gerna vill låta saken falla, återtog jag: — För anläggandet af ett färgeri fordras dock stora kapitaler? — Ja, för en karl, men för en qvinna erfordras icke stort, svarade Elise, jag åtminstone började med två tomma händer. — Huru är det möjligt? Ett färgeri måste ovilkorligen kosta en ganska rund summa. — Jag anlade icke heller något sådant. Sedan jag lärt ut vid institutet i Stockholm, satte jag mig ned här och annoncerade att jag färgade mindre lappgods. I början fick jag endast några urblekta hatt-tyger af siden, band, schaletter och dylikt, som jag helt ensam kunde sköta. Min första färgning lyckades, och då jag tog endast hälften så mycket i färgarlön som en vanlig färgare, hvilken har gesäller och stora omkostnader att betäcka, fick jag snart fullt upp att göra. Jag kunde icke mera sköta allt arbete ensam, utan måste taga en person till hjelp, ett