Gotlands läns nya tidning – 3 mars 1865, sida 2

En stund förblef öfverdirektören tyst. Till slut sade han: — Om jag skulle bereda er en utväg att här så lära någon handtering, hvilken önskar ni att egna er åt? — Jag hade tänkt, att få lära mig särga. — Och sedan ni lärt er det, hvad ämnar ni då? — Resa tillbaka till min hembygd Gottland, sätta mig ned i Wisby och der börja med att färga lappgods, till dess jag förtjent så mycket, att jag kan något utvidga min rörelse. Min mor och jag hafva varit tvungna att lemna Wisby, derföre att det var oss alldeles omöjligt, att der försörja oss med sömnad. — Infinn er om måndag här på mitt embetsrum, så skall ni få börja såsom färgerielev. Den unga flickan betraktade öfverdirektören ett ögonblick med tacksamhet, derefter framstammade hon med rörelse: — Gud välsigne herr öfverdirektören! Måndagen derpå började hon sin kurs vid institutet. Sällan har en elev vid ett läroverk utmärkt sig genom en högre grad af flit och ifver, än den Elise P. ådagalade. Vid examen var hon bland färgeri eleverna den skickligaste. Och hvarföre? Jo, derföre att hon såsom flicka mera uteslutande egnade sig åt undervisningen och äfven med stor noggrannhet gaf akt på de minsta detaljer.