Gotlands läns nya tidning – 3 mars 1865, sida 2

— Det är visserligen sannt, men man har icke beräknat att det täcka könet skulle öfvergifva nålen och hushållsbestyren, för att få blifva fabrikanter och handtverkare. — Man har haft orätt deruti, inföll den unga flickan med värma; ty för oss gifs ju ingen annan utväg att på hederligt sätt finna vår utkomst. Jag har en gammal och sjuklig mor, oförmögen att försörja sig sjelf, emedan hon genom nattvak och ett oupphörligt arbete såsom linnesömmerska förstört sina ögon. I flera år bar jag försökt uppehålla oss med sömnad; men ehuru jag arbetar träget aderton timmar hvarje dygn, förblir hvad jag förtjenar otillräckligt. Hvilken framtid erbjuder väl detta? Jo, att mina ögon, som redan börjat blifvit svaga, slutligen skola neka att göra tjenst, och då ... En tår smög sig utför den unga flickans kind. — Det är icke arbetet jag fruktar. Tvärtom, det är mig kärt. Jag skulle i det finna min lycka och glädje; men då måste det vara åtföljdt af hoppet att kunna skapa mig en bekymmerfri utkomst. Nu ega vi sattiga flickor icke något sådant hopp. Den ena dagen aflöser den andra, under samma fruktlösa sträfvan, utan att en skymt af ljusare utsigter gör mödan lätt under denna vanmäktiga kamp med nöden. Dessa fruktlösa ansträngningar atticke blifva öfvermannad af den, förstöra helsa och krafter, och ålderdomen kommer med eländet till följeslagare. Hon tystnade.