Gotlands läns nya tidning – 24 februari 1865, sida 3

utmärktes visserligen Gotländningar i allmänhet, men egentligen landsbygdens befolkning, ty i staden bodde den tiden lika mycket folk af Tysk och annan härkomst som af Gutnisk. Halfva rådet bestod ock af Tyskar och stadslagen fanns på båda språken, ja till och med hade staden före Magnus 2:s regering tvänne Sigiller, ett, som tillhörde dess Tyska och ett, som tillhörde dess Gutniska invånare. Benämningen Gutar var derföre den tiden mindre lämplig att användas i afseende på stadens invånare. Det är derföre troligt, att ordet Gutar (Gutenses) på stenen utmärker landets och icke stadens invånare. Hade man velat beteckna, att de fallne tillhörde både landet och staden, så bade man säkerligen ej begagnat ordet ÅGutensesk (Gutar) utan 6(Gothenses (Gotländningar). I och för sig hade ordet Gutenses ej väckt vår uppmärksamhet, men när man jemför inscriptionen på minnesmärket med de samtida anteckningarna af klosterbröderne i Wisby, så tyckes oss, att benämningen ÅGutenses måtte syfta på bönderne ensamt, ej på Gotländningar i allmänhet. 4:o Vi komma nu till Stora Rimkrönikan och dess knittelvers, som tydligen på många ställen begagnar mindre riktiga uttryck endast för att få rim, ehuru dessa blifva oftast klena nog och den man alltså icke öfverallt får anse efter orden berätta fullt pålitligt, ehuru den i hufvudsaken af sin berättelse nog är sanningsenlig. Dess författare beskrifver Waldemars Gotlandståg sålunda: — — — — ÅRedde Kung Waldemar sik Til skibs med en häär stoor Med hvilken han till Gotland foor Ok lade i Garnehampn ther mäder The saluge 1) Guta lyckades ej bäder The ville ey under Konungen gaa Ty lot han them gripa ok slaa ) Vid sexhundrade miste thera läff 7) Gud skände 2) Kung Magnus för thet kiff Han matte funnit bättre foga a) Än sva förderfva sin almoga Sedan skinnade han stadin ok landit i rötter 4) Sva at the fingo thes aldrig Böter, s) Osägligt guld och sölff han der fick Gudh fogade att thett missgick. Som han villet till Danmark föra Tha foor thet som man maa höra För Tjusta skäär o) uppa en steen Bleff bade Godz ok Skipp igen; 7) Ok alle the i Skippet voro inne Förginges med i thet sinne ?) Han lot sin Fougde paa Gotland vara Ok böd Almogen honom svara. Tha han hade gjort allt thetta meen ?) Foor han straxt at Danmark igeen Ok var tiit nöga 10) kommen väl För än Gutarna slogo hans Fougde ihäl Ok lydde under Sverike sidan som för Thet är troo 11) almoge som sva gör. De två sista stroferna äro förträffliga till innehållet fast rimmet är högst uselt. 5:o Utur Olai Petri Svenska Krönika: cKonung Waldemar i Danmark var Konung Magnuse för klok, lockade och lismade och till äfventyrs trugade med honom så länge tills han fick allt Skåne igen och är intet tviflandes att K. Waldemar ju hafver lofvat honom stort bistånd mot hans ovänner. Och theraf att han lät så bedraga sig, blef han kallad Smek. — — — — Så hade ock K. Magnus thet så beställt, att K. Waldemar skulle fara till Gothland och straffa them theruppå landet, men hvad orsaken hafver varit ther till, kan man icke retzlige vetta. Somliga säga dock, att han lät thet göra förthenskull, att the theruppå landet icke ville gifva honom sådana skatt som han begärade at them. Dock ehuru härom är, thet är ju klart att han hafver haft en ond vilja till them och kunde sjelf för Rijksens Råd skull icke så straffa dem som han ville ty lät han thet en annan göra. Samma K. Waldemar förderfvade Gothland i grund. Tre re224