(Insäindt). Gotlands landthamnar contra Wisby hamn. (Forts. och slut fr. föreg. N:r). Wi måste sålunda komma till den öfwertygelsen, att ifrågawarande beskattning är en, om än indirect kränkning of de rättigheter, fom genom Swerges grund lagar tillförsäkras innewånarne på Gottlands landsbygd lika wäl fom hwarje annan swensk undersåte. Wi med gifwa wisserligen, att denna beskattning stödjer sig på en Kongl. Förordning och tilltro oss ingalunda förmåga att tunna draga i bewisning, att härwidlag af 1852 års regering ett brott mot grundlagarne blifwit begånget, men wi äro lifligt öfwertygade, att wår nuwarande, få upps lysta och frisinnade regering skall behjerta de sanningar, som den omnämnda petitionen innehåller och låta de facta, hwarpå den fotar sig, gälla såsom ett memento wid fattandet af sitt beslut. Wi hafwa aldrig, mi uppe repa det, twiflat på utgången af frågan och funna äns nu mindre göra det nu, sedan bekant blifwit, att rege vingen enhälligt beslutat att till riksens ständers afgö rande öfwerlåta frågan om det franska handelsfördraget, på grund af — såsom det förmäles — dess egenskap of indirect beskattring. Någon säkrare borgen för res geringens åsigter jemwäl i denna beskattningsfråga fan wäl swårligen gifwas, och man skall i sanning hafwa temligen klena tankar om de kungliga rådgifwarnes fon seqwens för att tilltro dem att hädanefter ens kunna fatta sitt beslut till förmån för Wisby. — Så långt om sjeljwa frågan och def förmodade utgång! Smtligen några ord om herrar stadsfullmäktiges i Wisby argumentation! Om man kastar en hastig blick på denna Högft egenz domliga och förunderligt omwänliga skrift, fom under namn of utlåtande blijfwit såsom swar på petitionen till Kongl. Maj:t inlemnad, skall man finna, att den i sig förs enar de båda egenskaperna af slående bewisning och lekande satir. Hwem känner sig ej slagen af påståendet, att landtz hamnarnes handlande till större delen äro borgare i Wisby ftad, synnerligast då man känner, att de allesammans med ytterst få undantag numera uppsagt burskap derftäs des, och hwem fan underlåta att beundra det sinnrika i användandet af Aelops gamla fabel om magen Wisby; och lemmarne (Gottländska landsbygden. Som man wet, blef magen sjuk, då lemmarne nefade att göra fina förrättningar, och det är naturligtwis denna oreda i dis gestionen, fom herrar stadsfullmäktige welat lägga K:gl. Maj:t på hjertat. Man har troligen redan förfännins gar af det onda och will derför med lämpliga medel i tid föfa bota det. Widare får man weta, att herrar stadsfullmäktige ilagit fig pådrlingwistiska studier; ordet enkel är ens ligt dessa herrars nyare forskningar synonymt med enfi dig, partisk. Widare blir man underrättad, att i pe titionen förefinnes en apparat (!) af historiska notiser, fom i utlätandet sönderhugges med den fara bemisninz gens Alexanders-fvärd — det gamla, bepröfwade sättet att, med åsidosättande af en speciell granskning af de uppgifna facta shwilket inför Hand Maj:t wore i fans ning otillständigt dömma dem alla såsom otillförlitliga. Men mest lyckade förekomma oss dock de utlåtande her rarne. då de efter att hafwa berättat det nederlag, som