danska bröder kunna bäst göra sig en föreställning om hvad befolkningen led under dessa förtryckets dagar. IYckligtvis skulle dock icke detta beklagansvärda tillstånd länge fortfara. Det var naturligt att alla födoämnen fingo en strykande åtgång; och var det icke för alla inqvarteringsskyldiga lika lätt, som för min far, att efterkomma fiendens fordringar; ty han brukade neml. om vårarne uppköpa och till Stockholm afsända en mängd får och getter samt torrt tårkött och fläsk. Han hade just, dagarne före ryssarnes ankomst, gjort ett sådant uppköp, hvilket nu, i stället för att, såsom vanligt var, bortskickas till fremmande orter, fick stanna hemma för att tillfredsställa ryssarnes glupskhet. ÅÄfven idkade min far bränvinsbränning, hvilket på den tiden ej fordrade någon särskild tillåtelse. Som J troligen hafven er bekant, äro ryssarne stora älskare af denna afskyvärda dryck, hvilken de i små flaskor öfverallt föra med sig. Till följd häraf fick min fars bränvin en märkvärdig afgång; och penningar tycktes icke saknas köparne, hvilka i omätliga qvantiteter förtärde denna deras nationaldryck. Det var för mig ett obeskrifligt nöje att på ett säkert ställe betrakta de stora massor af ryssar, som strömmade till min fars butik för att tillfredsställa sitt begär efter Franzuskaja vodka, såsom denna dryck på deras underliga språk heter. (Forts.)