Gotlands läns nya tidning – 10 februari 1865, sida 2

(Insändc). Gotlands landthamnar contra Wisby hamn. Man har under en längre tid haft tillfälle att iafttaga, huru en här på platsen utkommande tidning sökt för allmänheten framställa den af åtskilliga trafikerande och större delen af jordegarne här på Gottland till Kongl. Maj:t inlemnade petition om befrielse från beskattning till Wisby stad såsom högst obefogad och welat intinuera, att de i nämnda petition förekommande uppgifter inga lunda äro med sanningen öfwerensstämmande. Ehuru man af erfarenhet känner, att den här antydda tidnin gen, i politiska frågor helt och hållet färglös, willigt bryter fin lans till fromma för ffråoch local-intrefsen och man således ide kunde wänta annat uppträdande jemwäl i denna fråga, — få har man dock ansett fig böra för den del af allmänheten, fom ej haft tillfälle eller lust att genomläsa den långa petitionen och möjligen endast ur en kommande mecko-revye ärnat hemta en öfwersigt af frågan, att här i korthet belysa den. Wisserligen har man företagit fig detta, innan de ute lofwade bewisen för osannfärdigheten af de anförda upps gifterna lyckats fe dagen, men ändamålet med denna uppsats är ingalunda att fullflå några klena sophismer utan helt enkelt att i sanningens intresse framhålla en fråga, fom för nära rör Gotlands utweckling, att nus: mera någonsin funna falla. Under fenare tider har, fåfom mi alla fänna, en strid på lif och död mellan de gamla och hya åsigterna i handels: och närings wäsendet pågått. Å ena sidan hafwa förfäktats prohibitiv-fyftem och skråtwång, å ans dra sidan proclamerats frihandel och näringsfrihet. Båda partierna hafwa haft mäktiga förkämpar, men segern har dock börjat luta åt deras sida, som i enlighet med tidens anda söka frigörelse från de bojor, fom, till förmån för några få, hittills bundit händerna på den stora massan af handels: och närings-idkare. Regering och Ständer hafwa gemensamt börjat werka i frisinnad riftning; de förenklade tullsatserna och den nya näringsfrihetslagen bära derom ojäfaktiga wittnesbörd. Till följe af denna lag fan numera hwarje oförwitlig person efter föregången anmälan idka handel eller annat närings fång i all def lagliga utsträckning utan att behöfwa, sasom förut warit fallet, innehafiwa burskap fom borgare i stad. Härigenom befrias de på landet bosatta hands lande och näringsidkare från en mängd lika orättwisa som betungande utskylder till stad och funna i allsköns lugn werta till sitt eget och fin communs bästa. Så skulle man åtminstone förmoda meningen wara med den utsträckning af näringsfriheten, fom med detta år tagit fin början, men i praxis har man, åtminstone här på Gottland, sökt kringgå de principer, hwarpå den nya la gen fotar fig. Personen är wisserligen frigjord från stråtwång och dermed förenade utskylder, men platsen, bwarest Han idkar fin handel eller näring, är deremot belagd med afgälder till förmån för en commun, med hwars intressen hon har intet att skaffa. Eller månne någon fan wilja påstå, att Gottland såsom provins eller särskildt någon af dess landthamnar har ringaste intresse i Wisbyes uppehållelje? J intet hänseende! Kan ej Wisby stad uppehalla sig sjelf, må den i likhet med många andra Swerges städer, fom fordom befunnit sig i blomstrande tillstånd, falla, utan att derför Gottlands wälfärd i ringaste mån kommer att äfwentyras. På ruinerna of Alba Longa reste i fordna dagar Roma fi na tinnar, och — för att taga exempel ur wårt eget lands historia — på Kongelfs, Åhus och Chriftianos