Gotlands läns nya tidning – 3 februari 1865, sida 2

Ser du, Petter, detta är hvad som nämnes i Guds heliga ord, att fädernas missgerningar gå in på barn och barnabarn, allt intill tredje och tjerde led. Det sker dig som det skedde din far, och det sker dina barn som det sker dig. Af ett förbannat säde vexer en förbannad frukt. Men Olor?, sade Petter, jag har så bönligen hedt mina barn att köpa mig litet droppar, som kunde lindra min pina, men det ha de icke gjort. Men så snart hästen sjuknade, for mågen till staden till hästdoktorn och skaffar bot. Det är ju fasligt att de hälla mig sämre än en häst. Kommer du ihåg, Petter, hvad jag sagt dig om Kreaturens suckan, om deras klagan, som Gud hör, såväl som menniskans? Då du svälte, slog och pinade dina kreatur, då hade Gud straffet tillreds, att den tid skulle komma, då du skulle bli sämre hållen än ett osjäligt djur. Nu är den tiden kommen, ser du. Det är Guds dom öfver den, som af egennytta eller arghet missbrukar sitt välde öfver kreaturen, som intet ondt tänka eller göra. Den lilla sparfven faller icke utan hans vilja, och du har trott, att Gud icke vårdar sig om det minsta som det största — jo, det gör han, Ja ja, jag ser nog Guds straf, sade Petter. Gud gifve att jag kunde göra allt godt igen! Olof, som först talat sanning, fortfor äfven sedan att tala sanning; men tröstens och hugsvalelsens. Det kunde han göra; ty det behöts ingen lärdom till att känna Gud och förkunna hans kärlek, fastän det icke sker med granna