Undantagsgubben. Det är icke just så svårt att utanför en bondgård se huru det står till med folket som bor der. Är allting städadt och i ordning; ser man snygga gärdesgårdar, rent kring knutarna, hela rutor i fönsterna och kanske en balsamin innanför dem; ser man välfödda kreatur och intet bås och skräp på bakgården, så kan man förstå, att derinne i huset bor folk, som hvarken äro för snåla eller för lata att hålla sitt i ordning. Om deremot gärdesgårdarne äro stöttade, om der ligger skräp kring knutarna, om kreaturen äro magra och smutsiga på bakbenen, och trärutor eller trasor i fönstergluggarna, eller rutorna smutsiga och fulla af flugor, när det är varmt på sommaren, så bor der antingen en enålvarg, som hankar sig fram med dålighet bara för att knoga ihop mera, eller en supig man och en slarfvig hustru. Detta ses allrabäst, om två nära belägna gårdar bebos af folk med olika sinnelag, och så var det i Götabo socken, i en gård som heter Gransryd. Ni skulle sett Petter i Gransryd Södergården; det var en liten gubbe, som aldrig tyckte att han hade råd att bestå sig en ny hatt, utan kom till kyrkan i en gammal grå otäcking, som såg ut som han varit gjord af gråpapper. Nu var det så, att han var enkling och hade en enda dotter; men icke unnade han henne att vara glad eller ihop med annat folk, utan flickan fick sitta hem