dens 14 kyrkor, kanske hade hon fått ärfva åtskilliga då förstörda. Man kan göra den ganska grundade invändningen, att om ock en af kyrkorna lyckats rädda sin rikedom undan plundrande fiender och eldens härjningar, så bevisar den omständigheten ingenting i fråga om landets och stadens innevånares rikedom i slutet af 14:de seklet eller efter dess slut; men vi äro i tillfälle att äfven kunna andraga ett annat bevis. Hertig Johan af Mecklenburg, jemte sin Cousin Hertig Erik, Kung Albrechts son, som dog på Gotland 1397, lånte af Borgerskapet i Wisby 1,700 mark Lybskt och till säkerhet härför pantsatte han, år 1398, 8 närmast staden liggande socknar: Weskinde, Bro, Endre, Hejdeby, Follingbo, Träkumla, Westerhejde och Stenkumla, d. v. s. borgerskapet egde uppbära inkomsterna af dessa socknar till betalning af gälden. Pantebrefvet på platt-tyska är dateradt första Söndagen i Fastan och anföres af Strelow. Förmodligen var lånet ett tvångslån och troligen fingo aldrig borgenärerne sina fordringar liqviderade, ty Hertigen miste Gotland samma år och Korsherre eller Tyska Orden, under hvars välde ön nu kom, lär, skall man tro, nog aktat sig för att betala Hertigens skulder eller låta borgarena uppbära de pantförskrifna inkomsterna; men sjelfva lånet visar dock, att man ännu icke lyckats göra borgerskapet alldeles pankt. Forts.