Gotlands läns nya tidning – 13 januari 1865, sida 2

Det är ett ljus från Herran, Som glimmar i min själ, Men IIerran vare lofvad och prisad evig tid Fast ögat ljus han nekat — Han ej förnekar mig. — Jo visst nekar vår Herre att föda och kläda trasbyke, som ingenting vill göra utan stryker kring land och rike för att bes vära oss, som skola hålla ordning och skick. Se så! följ mig till kyrkskrifvarn, så skolen J få respass. Har du pass? — Jo jag kunde precist veta det — om man är hederlig och icke byke, så skaffar man sig pass så att folk må veta hvem man har för sig. — Hvar är du född, flicka? — Jo jag tror i Andeboda. — 7ror du? vet du inte hvar du är född? — Jo det var allt i Andeboda. Jaså du tror, Jag undrar om inte jag och kyrkskrify arn skall få sanningen ur dig; när du är så inpiskad alt au inte vet hvar du är född, så vet den gamle skälmen ännu mindre. Sådant folk vet ingenting, har alldrig sett någonting; men deremot hittar de allting — ja du hör att jag känner er. Se så. Nu bar det af till kantorn och kyrkskrifvaren Mollberg, der Sköld snart inträdde med sin fångst. Herr Mollberg Var en man som lika väl visste sitt värde som någonsin gubben Sköld, fastän detta var af annan art. Han hörde så att säga till de lärde, ty han hade gått i skola och dess