Gotlands läns nya tidning – 13 januari 1865, sida 2

utom tagit orgelnistexamen samt förrättade bouppteckningar i hela socknen. Ilan hade af sjelfva kronofogden sått i uppdrag att hjelpa länsmannen med brottsling gars uppspanande och landstrykares häktande. — Nu skall jag säga — yttrade Sköld — att jag fångat ett par vackra soglar — flickan der vet inte hvar hon är född. Ja kantorn kan sjelf fråga henne och sätta i prottekållet. — Jaså — det är fasligt hvad socknen öfverväimmas af strykare. De ha nu tagit denna turen alltsen major Backlund lade om vägen så att den går ginast fram här. Tacka vill jag den gamla, krokiga som fanns förut. — Ja så är det — sade Sköld — ingen kan begripa hvartill allt sådant tjenar. Förr så fingo hästkrakarne åtminstone pusta ofvanför hvar backe; men men nu går det i ett traf från Skrofveryd till Alebo utan hvila. Det var vinsten af de många, många tusen riksdaler man der gräfde ner, och allt det evinnerliga arbetet, som gick åt för att få vägen slät och rak, och med stenmurar och sådant och trummor och . — Nåh hvad är du för en? — frågade kantorn flickan, som tycktes kunna bäst reda sig. — Hvad heter du? — Anna. — Jaså. Hvad var far din? — Jo jag tror att han var sjöman; men han drunknade då jag var liten, sade mor.