Gotlands läns nya tidning – 5 januari 1865, sida 3

— Men hvem s.n är det som spelar der borta vid Anders Perssons — rätt bra, 1ätt galant; men det är ett inte mot regements-musiken hos våra. Du skulle sett Passauen en lång, lång messingsmaskin som karlen drog ut och in och som brummade som en oxe medan de andra musikanterna tapplade på sina klarjonetter så att det lät som i en gåskette. Det lät något och det blef en takt i benena va de duga till. rum prum prumpeliprum bom bom bom prumpeliprum — det lät något; ja det kunde väcka upp döden. Men den der filar inte så illa. Det är fiol. — Herre Gud! det kunde Pehr också. — Tänk inte på Pehr, gubbe! — sade gumman, — Gud hade nog gina utvägar med honom. För Gud är ingenting omöjligt och om det ser alldrig så mörkt ut — visst låter Gud solen åter skina. — Ja så; men en dumhet kan inte tas tillbaka — suckade gamle Sköld. — Det skulle ändå vara roligt att få veta hvad det är för musik. Det är ju hvarken bröllopp eller begrafning, eller någon sorts rolighet der borta hos Anders Perssons. — Begrafning? rolighet, hvad är det? Sköld. — Nåh så — var det inte en glädje i hela gården då Pehr Anders mor dog derborta. Ätt hår af Hin var hon och undantaget åt alldeles upp gården — så att när llerran ändtligen kallade henne (vet du hvad sådana der surkartar mogna sasligen sent och derför blef hon åttifem ar),