Med läåtsad bedröfvelse lemnade lärlingen , fusket ifrån sig, och gubben gick med triumferande min till sin gumma och sade: Se här, mor, har jag en god fångst. Den satans Johan Petter ville smuggla det undan; men jag har inte fått ögon för inte jag, — mor. Jo, du är nog säker du, Anders Petter, svarade gumman bifallande. Korgen undersöktes, och de båda gamle funno till sin ytterliga häpnad fusket vara den späda verldsborgaren. IHvad i llerrans namn, Anders Petterk, utbrast gumman, vill detta säga. Du är dum, Anders Petter, fasligt dum, det har jag alltid sagt. Du har ja nu varit utsatt för ett ordentligt spektakel. — Milde himmel, att jag just skulle få en sådan man! Tyst, Maja Lisa — gjordt är gjordt. Jag har gjort beslag på fusket och fusket är mitt. Vi ha inga egna barn, Maja Lisa; det kunde kanhända vara roligt att ha en sådan der liten att pyssla om, eller hur ? eJa, du kan ha rätt, svarade gumman, som genast kände sig blidkad vid denna tanke. Och vändande sig till den lille sade hon med rörd stämma: Hvem skulle väl annars taga vård om dig, ditt lilla kräk. Och fusket stannade i mästarens hus, erhöll vård och uppfostran och är nu en aktad embetsman.