Fusket. (Sann händelse frå ån Lidk öping.) För någon tid sedan lefde och arbetade i Lidköping en snickaremäst: are, Gustaf —t, som icke medgaf sina lärlingar den vanliga ri ättigheten, att förmedelst mindre, såkallade fusk-arbefen tillgodogöra sig en liten inkomst för egen räkning. Hade något sådant emellertid blifvit förfärdigadt och försåäldt, tillföll betalningen härför mästaren sjelf. Han vakade med Argus-ögon öfver, att ingenting skulle kunna undansnillas. Bland hans lärlingar befann sig en ung, r. ask och vacker gosse, som redan hunnit de är, då man börjar förstå. hvad vår Herre mente, då han fällde detta yttrande: Det är icke godt, att mannen är allenat. — Som verkstaden låg utåt gatan, och fönsterna voro temligen klara, så låg intet hinder i vägen för vår yngling att äfven under arbetet kasta en blick utat gatan för att bespeja de förbigående landsens döttrart. Bland dessa var äfven en ung, rosig jänta, i tjenst hos handlanden midtemot, och emot henne sträckte sig slutligen hans hjert: is håg. Detta älskande väsende, som i lifsens bok blifvit infördt under namnet Kristin, var en liten knubbig adertonäring, som bragte vår ynglings dygd på tall. Sedan nu kärleken börjat sina underliga volter i deras hjertan och hufvuden, och de grund