Årets största Högtid tillstundar; en högtid, hvilken engla-röster fordomtima bådade med tHerrans lof, med fridshelsning till jordens folk. — En återklang af denna helsning ljuder ännu hvarje år denna högtie till mötes. — Hög och låg, rik och fattig, gammal och ung — alla känna de sig på ett underbart sitt deraf tjuste och hänförde — Få äro väl de, hos hvilka, vid Julhelgens tillstundande, en god vilja icke uppenbarar sig, som ej ifrigt bemöda sig att glädje och frid under denna högtid må gästa deras hus och hem. Och ej blott för egen trefnad arbetar denna usoda viljak; den känner behof af att dela med sig, att sprida glädje och frid jemväl till andra. Det är detta behof, som Fattigvårds-Styrelsen, under en lång följd af år, haft att tacka för det beredda tillfället att i mången nödens och eländets boning sprida åtminstone en skymt af julfröjd och julglädje; de är på detta behof, Fattigvåds-Styrelsen bygge den förhoppning, den illlorsist, att en bön om välvillig hågkomst af Samhällets många fattiga och behöfvande ej heller i år skall göras förgäfves. Fattigvårds-Styrelsen får med anledning häraf meddela att Styrelsen utsatt Onsdagen, Thorsdagen och Fredagen näst före Jul, fr. kl. 9 f. m., för emottagande af de gåfvor, som vilja egnas de nödställda till Julen att genom FattigvårdsStyrelsens farsorg utdelas; och vill Styrelsen låta sig angeläget vara att efterkomma de föreskrifter, som för någon gåfva torde önska meddelas, som ock att framdeles i i tidningarne redovisa de skänkta medlen och deras användande. Wisby d. 13 December 1864. Pattiqvårds-Styrelsen. —0—