Årets största Högtid tillstundar; en högtid, hvilken engla-röster fordomtima bådade med eUerrans lof, med fridshelsning till jordens folk. — En återklang af denna helsning ljuder ännu hvarje år denna högtid till mötes. — Hög och låg, rik och fattig, gammal och ung — alla känna de sig på ett underbart sätt deraf tjuste och hänförde. — Få äro väl de, hos hvilka, vid Julhelgens tillstundande, en god vilja icke uppenbarar sig, Som ej ifrigt bemöda sig att glädje och frid under denna högtid må gästa deras hus och hem. — Och ej blott för egen trefnad arbetar denna goda viljak; den känner behof af att dela med sig, att sprida glädje och frid jemväl till andra. Det är detta behof, som Fattigvårds-Styrelsen, under en läng följd af år, haft att tacka för det beredda tillfället att i mången nödens och eländets boning sprida åtminstone en skymt af julfröjd och julglädje; det är på detta behof, Fattigvårds-Styrelsen bygger den förhoppning, den tillförsigt, att en bön om välvillig hågkomst af Samhällets många fattig: och behöfvande ej heller i år skall göras förgäfves. Fattigvårds-Styrelsen får med anledning häraf meddela att Styrelsen utsatt Onsdagen, Thorsdagen och Fredagen näst före Jul, fr. kl. 9 f. m., för emottagande af de gåfvor, som vilja egnas de ndställda till Julen att genom FattigvärdsStyrelsens försorg utdelas; och vill Styrelsen låta sig angeläget vara att efterkomma de föreskrifter, som för någon gåfva torde önska meddelas, som ock att framdeles i tidningarne redovisa de skänkta medlen och deras användande. Wisby d. 13 December 1864. Fattigvårds-Styrelsen.