Jjamt gallande. Forbättradt fiske. (Abo Underrättelser, 1864). (Forts. och slut fr. föreg. N:o). Jag begär att widare fästa sällskapets uppmärksamhet på de slutsatjer jag dragit af ett mnntligt samtal med Liljegren wid hans hemresa genom Abo. Kökarboarne hafva wisserligen fina nät för strömmingsfiste tillwerkade af lika fint och wackert garn fom de gotländsla, men i offeende a nugra olikheter utt näten — Kökarboen behöfwer minst 4 a 5 personer, för att slötar oc) warda nä ten före och efter fistet, under det att gotländningen utför samma arbete endast med en perjon — har Liljegren lofwat att ännu i höst eller i nästa mar öfwersända juwäl ännu flere gotländska nät fom atslilliga tunnor of en lättarbetad kallsten, hwilken nyttjas fas fom sänken för näten och är Liljegren för öfrigt of den tanken att Kökarboen frall waga fig ut till hafs på drif 3 a 4 swenska mil hwartill han, du Liljegren först mille hafwa honom att följa med fig, icke kunde förmas, för att der fanga den sawäl större och fe tare, som wida ymnigare förekommande gallfisken, emot den mins dre och magrarc leffisk han hittills har fangat närmast slipporna. Hwad insaltning af strömming beträffar, ansag Liljegren sig icke kunna tillstyrla nagon förbättring, emedan Kökorboarne i alls mänhet stöta och insalta fin erhallna strömming ganska wäl. Den enda olikhet fom är imellan gotländffaoch Kökar insaltningssättet är, att gotländningen nyttjar mera salt än Kökarboen, isynnerhet på den fisk, fom fangas a östra kusten af Gotland, hwilken är fe tare och större, hwaremot den, som fangas pa westra kusten har mera likhet med Kökarströämmingen. Hwad de a Kökar allmänhet begagnade insaltningskärlen bes träffar, beklagar Liljegren att de äro nog daliga, men inser den swarighet Kökarboen har, genom total skogsbrist, att kunna fa dem bättre, sawida ide Kökarboen stulle få föra eller mot strömming byta fig till raarbetade timmer eller färdiggjorda starka och goda kärl of finita allmogen pa fasta landet eller atminstone starka och fasta tunnband, allt till mattliga priser. Liljegren kommer ifran Kökar med mycket lifwade och förhopps ningofulla asigter om torsltillgangen. Wattnen kring Kökar äro mycket rikare ba torsk än de kring Gotland, och war Liljegren fulls komligt öfwertygad, att om endast Kökarboerne woro i i tillfälle att kunna förskaffa fig ett tillvädligt stort antal torfifrot, hwaraf Liljes gren nu redan hade med fig 300 stoden sasom prof, sa berde torsifangsten för Kökarboen blifwa en wida dinninguikare näring, och fangsten wida större, än den hittills warit. Torsken, iom finnes wid Kökar, är fetare men föröfrigt mindre än Gotlandstorz fren, liknar den sakallade Palltorjt (Stentorss, som fangas på Gotland och hwilken i wärde star nagot högre än den wanliga. En sist fangst, som Kökarboen hittills alldeles försummat, är fangsten uf uf, hwilken de hittills ljustrat med ljusterjern, emot det att alen borde fangas med 3 a 4 alnd langa mjerdor, tillwerkade af widjor, försedda med bete inuti mjerdan, för att locka in alen och anser Liljegren rättast wara att sadana mjerdor borde tillmers kas af allmogen pa fasta landet, af hwilken stärboen genom byte emot saltad fisk da blefwe i tillfälle att tillhandla fig sadana; förs öfrigt är Liljegren förwisssad att alfangsten skall för Kökarboen bli den mest lönande fislfangst. Hwad far beträffar, få hade Liljegren ingen anledning för moda, att fangsten deraf frulle lemna nagra lyckliga resultater, emedan han knappast fett nagon enda for flå under den tid han warit der. Möjligen kunde lax fänge lyckas uti Alands haf, emes dan laxen har fina bestämda stratwägar. Kommande från Norr botten och finsta wiken passerar han i denna manad Gotland på fin wäg föder ut, under det han under maren ater kommer upp samma wäg, och da gar norr ut; allt omständigheter om hwilka Gotländningen bar noga och säker erfarenhet. Det är imellertid besonnerligt att Gotländningen aldrig, oaktadt manga gjorda förs sök, lockats få en lönande loxfangst, under det Bornholmarne hufz wudjakligast sysselsätta fig dermed; mahända laxen på höjden af Bornholm har sitt hwiloställe och fin wäncpnnkt, samt derifran aterwänder ill norr och derföre är mera i taget, som man säger, på höjden of Bornholm, än Hå höjden of Gotland. Att sluta häraf bör man förmoda det laxen under fin wandring i Wandshaf, ej kommer att lemna ett lönande kroksiske. Laxen borde wisa fig i Alandshaf du han kommer och gar, till och fran Norrbotten, hwara Litjegren lofwade wara uppmärksam under fin hemresa. Liljenren har under fin hitresa twa dagar uppchallit fig hos herr kyrkoherden Karsten i Föglö, hwitken stall besökt Kökar flere ganger under Liljegrens derwaro, och intreserat fig högeligen för de gotländsla fisterimethoderna, hwarföre han äfven of Liljegren beställt till nästa war 2000 torsikrok. Jag har nu haft äran för sällskapet omnämna hwad som i siskerifragan tills dato blifwit utfördt och tillgjordt, och förklarar mig derjemte redobogen att framdeles få länge krafter och hel sa tillata fortjarande föra med sällstapet samwerka sawäl till ifroga warande fom andra fosterländska och allmänt nyttiga företags bes