Gotlands läns nya tidning – 17 november 1864, sida 2

tryckte den späda till sitt bröst. Nu var all oro borta och barnen glömde sin förskräckelse. Nu barn, behöfven j icke gråta mer! sade modren. Nu är pappa hemma, voch har vår Herre hjelpt honom igenom detta vädret, är det ingen fara för 088. Trefvandet fortfor. Kom då in, Anders! IIvad gör du derute? Jag räds Gud hjelpe mig, du glömt hvar låset sitter eller är det något med dig? Gå upp Gunla och släpp in far dinyå Och Gnnla lydde, Det var en liten åtta årig flicka med hisea ögon och lisligt humör. Hu, nej! De å inte far! skrek hon till, vid det hon öppnade dörren och tog ett skutt tillbaka i sängen. Ett mörkt ansigte stack in genom den öppnade dörren och en karl visade sig med en pistol i ena handen, hvilken han höll lyftad såsom för att trycka af, under det han kastade sina blickar rundi omkring i stugan. Då intet motstand mötte honom och han fann sig ej hafva något att frukta, gömde han det mordiska vapnet, steg in och lossade från sin rygg en hörda, som vid första påseende liknade en rensel, nedlade den på golfvet och ilade hastigt ut igen i nattens brusande storm. Intet ord hade vexlats emellan honom och stugans invänare. Han hade synts och försvunnit. som en uppenbarelse, och den arma fiskarehustrun skulle kunnat t: iga allt som en dröm under en orolig slummer, hade hon icke haft en