Förhållandet var i korthet det, att stora förändringar hade, under dessa trenne åren, föregått mom Kalmska familjen. Öfversten, som var långt ifran förmögen, sastmer ruinerad, hade länge lefvat på vigilans. En oförutsedd händelse hade ejort att han till borgenärers förnöjande måst afträda nästan allt hvad han egde. Öfverstinnan hade dött af sorg och öfversten hade användt spillrorna af sin förmögenhet till att för sig och Jenny bekosta en resa till Norge, der han, som han sade, hade en rik slägting, af hvilken han hoppades hjelp. — Egentligen var det Arne Thorsson han ville uppsöka; men derom hade Jenny icke ringaste aning. Ofverraskningarna hade nu en gång kommit i farten; den största och väsendtligaste återstod, i det att öfversten tog Jenny vid handen och förde henne till fru Möller, säcande: eIär, fru Möller, framställer jag för er er andra dotter. Omsamna henne och tryck henne till ert modershjerta. Andra dotter! ropades i chorus af alla de närvarande. Ja, atertog Åsversten, Jenny och Henny äro tvillingsystrar; detta förklarar denna naturens sörunderliga lek med deras lika anletsdrag. Jag är öfverste Kalm, hvilken för tjugotvå år sedan, som kapten och då temligen ung man, var fru Möllers närmaste granne. Vid tillfälle af hennes mans död gjorde jag och min salig hustru allt hvad i vår makt stod, för att hjelpa och trösta