Gotlands läns nya tidning – 10 november 1864, sida 2

ras äktenskap hade varit att likna vid en vacker Junidag; så stilla och fridfullt hade de framglidit. Intet af allt hvad Arne hos sin Henny uppskattade — i fråga om yttre behag och älskvärdhet — gladde honom dock så mycket, som hennes verkligen ovanliga musikaliska talang, hvarom han aldrig haft ringaste aning, förrän hon satte sig till hans utmärkt goda fortepiano i deras nya hem, och spelade och sjöng, så, att han, som sjelf egde dessa båda talanger i on icke vanlig grad, blef alldeles hänförd. — Nu blef musiken deras käraste tidsfördrif; de sjöngo tillsammans, så ofta deras tid tillät det: eller ock ockompanjerade han med sin viol hennes pianospelning. Aven nu hade de en dylik musikstund, då dörren till salen öppnades och en domestik anmälde tvänne främmande. Välnligt inbjudna att stiga in inträdde en äldre herre och ett ungt fruntimmer. Men medan herrarne, under ömsesidiga igenkänningsutrop, skakade hand med livarandra togo de båda unga fruntimren, så väl fru Thorsson, som den srämmande, några steg baklänges, af ofrivillig bestörtning att i hvarandras anleten få se sina egna drag. Den nyanlände damen var nemligen Jenny Kalm och herrn var öfversten hennes far. Jenny, som icke vetat, att det var till Thorsson de skulle komma, erfor nu en dubbel bestörtning; ty vid åsynen af honom var hon nära att falla i vanmakt.