Gotlands läns nya tidning – 3 november 1864, sida 3

af 8 dagar dylika sall hos 4 familjer, af hvilka det ena slutade med döden. De giftiga ostarne förete med afseende på utseende, lukt eller smak intet kännetecken, hvarigenom de kunna skiljas från andra, icke giftiga. Det är blott genom de förekommande smärtorna i magen, kräkningar, diarrhter o. s. v. man kommer till kännedom om förgiftningen. Den allmänna tron, att genom begagnandet af kopparkärl vid tillverkningen af gammal ost denna skulle upptagit något af kopparn, har genom kemiska undersökningar visat sig vara ogrundad. Deremot antages att under jäsningen utvecklar sig under vissa omständigheter ett specielt, för ost beredd af sur mjölk egendomligt gift, ostgiftet, hvilket man dock ej lyckats framställa isoleradt, så att man genom kemisk undersökning på förhand kan afgöra om sådan ost är giftig eller icke. Sundhetskommissionen i Bergen har med anledning af de upprepade förgiftningsfallen tillkännagifvit att, tills läkarehjelp kan erhållas, den sjuke bör förtära ägghvita efter 1 å 2 ägg antingen enbar eller blandad med kallt vatten; dessutom bränd magnesia, en thesked i halftimmen och till dryck söt mjölk.