Gotlands läns nya tidning – 3 november 1864, sida 2

timren till Schylanders på Drottninggatan, der Arne hade hyrt en 6dApplettt åt dem och der de hodde som resande, hvaremot han sjelf fortfarande bodde på gästgifvargården. Hur omsorgsfullt man sökte förhemliga dagen och stunden för den blifvande vigseln så spreds dock underrättelsen derom som en löpeld, hvilket hade till följd, att förstugan, trapporna och portgången till det bus, der den heliga ceremonien i några få vittnens närvaro firades — ja, hela gatan, som ledde dit, voro bokstafligen fullspärrade med menniskor, så att oordningar uppstodo och polis måste anskaffas. Bruden ämnade icke visa sig för någon; men i en universitetsstad tjena sådana föresatser till ingenting, ty herrar studerande ha en egen talang att göra sin vilja gällande. Och när nu den sköna, enkla bruden, i sin enkla hvita klädning och dito slöja, framträdde, lyst af tvänne marskalkar och åtföljd af modren — ty brudtärnor hade hon inga — blef der ett allmänt sorl öfver hennes skönhet; men tillika höjde sig flera röster, som ropade: Det är ju öfverste Kalms dotter! ... Det är ju fröken Jenny Kalm. Icke kunna två så lika personer finnas. Det måtte vara trolleri med i spelet! Bruden visste ej hvad de menade, men brudgummen visste det. Någon hade påstått — men man vet ej om det påståendet är tillförlitligt — att Jenny Kalm sjelf skulle, djupt maskerad, d. v. s. förklädd,