Gotlands läns nya tidning – 20 oktober 1864, sida 3

af den stackars enkans lefnadsomständigheter, hvilka, ehuru ganska sorgliga, voro på intet sätt invecklade. Fru Möller, så hette hon, hade varit gift med en fattig löjtnant, som dött några månader efter brölloppet, lemnande sin unga enka i ganska stora bekymmer, förutom den allt annat öfvervägande sorgen, att mista honom, sin ungdoms älskling, sin outsägligt älskade make. Annu några månader och dottren Jenny föddes, dock utan att modren ens visste det, ty hon var sanslös både då och en lång tid derefter. Man trodde att hon aldrig skulle tillfriskna, att hon aldrig skulle återfå sitt förstånds bruk. Ändtligen klarnade det i hennes hjerna och hon började förnimma hvad som tilldrog sig omkring henne. Man bar då till hennes säng den lilla dottren, som hon med moderlig förtjusning omfamnade, och sade henne, att hon haft en till, men att denna kommit död till verlden. Ett kaptensherrskap — fru Möller uttryckte sig så, utan att nämna namnet — som bodde i närheten, hade godhetsfullt åtagit sig hela besväret, med så väl det ena barnets dop, som det andras begrafning; men nu hade de redan afflyttat till Nyköping, dit kaptenen var kommenderad, och fru Möller, som bodde i Gefle, kunde således aldrig hoppas att mundtligen få tacka dem för deras godhet och grannhjelpsamhet. Hon gjorde det dock genom bref, sedan hon blifvit riktigt frisk. (Tortls.) — —