den, hvarvid han med en blick, som kanske var något eldigare, än ämnadt var, visade henne att han fått buketten, den han först förde till sina läppar och sedan fästade vid knapphålet. Allt detta var ett ögonblicks verk. Det vissa var, att den stolta Jenny rodnade ända upp till hårfästet, antingen hon kastat buketten så med flit, eller icke. Den unga norska brukspatronen hade dock icke väl gjort sin manöfver med blomsterbuketten, under det han fortskred, förrän han ångrade den. Jennys spegelbild, som han kallade den stackars undangömda Henny, framstod så lifligt för hans minne, att det liksom gjorde honom ondt, att han egnat Jenny en hyllning, som ej var af hjertat menad. Heldre hade han velat egna den åt den tarfliga flickan i kojan, än åt den strålande, af alla sjesade öfverstedottern. På aftonen af samma dag var bal i CarolinaRediviva Sollenitetssal, en af de grannaste baler man någonsin vill se. Ty så mycket ljus, så mycket blommor och så många vackra flickor funnos der. Öfverallt, hvart man vände sig, bländades ögat och tjusades sinnet af det smakfulla i anordningen, så väl som af de florklädda, af lefvande blommor prydda unga damerna, hvilka likt luftiga väsenden framsväfvade på den skönaste dansmusiks brusande vågor. Det var en fest, som kunde hänföra äfven de gamla och flytta dem tillbaka till deras egen längesedan flydda ungdoms Eden. IIvad skulle den då icke vara för alla dessa yng