Gotlands läns nya tidning – 29 september 1864, sida 3

frågade han den unga försäljerskan hvar hennes matmor bodde och bad att få följa henne dit. Flickan förde honom långt ned på Kungsängsgatan, till en bland de minsta af de usla kojorna der, och de kommo in i ett rum, så lågt, att den reslige unge mannen ej kunde gå rak, hvarför han med fägnad mottog den stol, som åt honom framsattes. I rummet rådde den yttersta snygghet, fastän allt tillkännagaf en sorglig fattigdom. En säng, deri en sjuk fru, med bleka, utmärglade anletsdrag låg, en liggsoffa med trälock, och tvänne trästolar, en gammal byrå och ett omåladt bord utgjorde hela möbleringen. Men vi betvifla storligen, att Thorsson märkte alla dessa detaljer, emedan hans ögon genast vid steget öfver tröskeln, fängslades af ett föremål, som helt och hållet tog hans uppmärksamhet i anspråk, så att han hade all möda i verlden att bibehålla sin sjelfbeherrskning. Vid bordet, som var öfverhöljdt med allehanda sybebör, fina lappar, perlor m. m., satt nemligen en ung flicka, så förvillande lik Jenny Kalm, öfverstens dotter, som om hon varit hennes spegelbild. Norrmannen tyckte sig sjelf känna hur han bleknade. Ett ögonblick var han frestad att tro det unga fruntimret verkligen voro hans värds dotter; men vid närmare påseende fann han dock, att den ståtliga, praktfulla fröken och denna anspråkslösa tärna i kojan, som såg så blyg ut och slog ned ögonen, omöjligt kunde vara en och den