Följetong för Gotlands Läns n. Tidning. En Spegelbild. Novell af Wilhelmina. (Forts. från N:o 37). Hela Upsala studentkorps, med sin lärarepersonal i spetsen, stod i full parad nere vid ängbåtsbryggan, med de granna nationsfanorna skönt fladdrande i luften, Ilela Islandet och den lång: promenaden utåt An hvimlade af högtidsklädda damer, som i sina bästa hattar och med parasoller i alla färger gjorde på afstånd samma effekt, som blommorna på en äng. Och så långt ögat kunde mäta hvimlade hela hamnen, hela stranden och alla dertill mynnande gator af folk at alla stånd, åldrar och kön, egande samma mål, samma längtan — att få se de främmande anlända. Hjertat hos hvarje Upsalastudent slog i dubbel takt: de skulle ju snart få omfamna dessa sina bröder från hinsidan Sundet och hinsidan Fjällen, i hvilkas hem de sjelfva rönt så mycken gästvänskap. Om slagen af de unga flickornas hjertan vilja vi icke orda; nog af, att deras kinder glödde af en högre färg och deras ögon strålade af en högre glans. Och mödrarna voro ingen bit bättre. Y huru än åren sramskrida, så utöfvar dock ungdomen, en frisk och liflig ungdom, sitt inflytande på de äldre, under hvarje lifvets stadium. Den skröpligaste gubbe blir varm om hjertat af en ung