Gotlands läns nya tidning – 22 september 1864, sida 2

den derutt meddelade berättelse sa mycket mera malande som hon till ofta delar stämmer öfwerens med hwad fom pa swensk botten i denna likartade affär lärer hafwa tilldragit fig. Detta hwad männen angar, och ingen lärer funna wänta att de unga qwinnor, som woro till samma plats destinerade, hade of ett salunda doku menteradt companie att motse nagon annan behandling, än den ett kallt, ensidigt utweckladt och hwarje annan mensklig känsla bes twingande förwärfningsbegär kunde mana detsamma till. Dette hade jag redan haft tid att betänka, och sasom folkets landsman behjerta, da jag fom ombord och der blef af de upprörda mennistorna tillfragad om deras belägenhet, och uppmanad att med råd och hjelp bista dem. Jag mafte tillftå att jag twekade om hwad jag borde göra, ty hittills har jag warit wan att sasom H. M:ts konsul här på platsen endast hafwa att bewaka wederbörande fars tygs, befäls och besättnings intressen, och dessa intressen bjödo nas turligtwis i detta fall att fartyget skulle föra fin atagna frakt till destinationsorten, och det för att undwika swåra obehag i ett land, sadant fom förenta Staterna. Fartygets befälhafware, kapiten Licdqwist, insag nog rittigt dessa swarigheter och ansag fin ffyldigs het mot rederiet bestämdt fordra att han, få widt i hans matt stod, sötte att uppfylla de förbindeljer, han af detsamma blifwit iklädd, bwarföre han förklarade fig sinnad att qwarhalla de till Portland bestämda pafagerarne ombord intill fin afresa härifrån och federz mera allt framgent, tills han hunnit angöra denna fin deftinationgort. Eders Excellens torde behjerta det wal, hwaruti jag war ställd, sasom ett slags domare emellan en swensk bejälhafware och at honom anförtrodda passagerare, och jag wagar i ödmjukhet hop pas att de förenade Nikenas regering och deras lagar skola gods känna mitt följande handlingssätt, då jag i mensklighetens namn tog ward om halftannat hundrade of H. Mtts undersater, i stället för att i nyttans intresse och till alla dessas bestämda förderf söka gynna ett rederi, fom mi offyldigt torde möta obehag, men fom dock ide fan, och fom jag med wisshet wet icke heller will bes gära rättighet att få transportera menniskor sasom wiljelösa redskap. Passagerarne bestämde fig snart med några få undantag att lemna ffeppet och söka fin utfomft hwar fom helst annars, ntom i State of Maine, och slutligen afgick dit ide nagon enda. En stor del gick genast i land, hemtades foftnadsfritt fran bord af jermvägss bolaget, samt erhöll af styrelsen fri bostad och kosthall under nära twa dygn, samt fri resa till Montreal, der man ansag att de läte tast kunde få arbete. En annan del, utgörande hela aterstoden, närmare 50 stycen, gingo till Chicago, der många swenskar äro bofatte, och fingo äfwen de fri resa. Ett par gingo till Newyork, en qwinna till Lake Superior, och wid pass ett halft tjog haswa stannat här i Qnebee, der de alla fått goda anställningar. Ales samman förklarade fin erkänsla och fin fulla belatenhet med den behandling, och den omwardnad de ombord a Ernft Mert hafwa åtnjutit, och hwarigenom fartygets sawäl rederi fom befälhafware synas hafwa gjort fig synnerligen förtjenta af deras tadfame het. Ehuru denna affär för tilljället endast rörer swenska unders sater, anser jag fragan i sin helhet likwäl ha ett stort intresse för båda de Förenade Rikena, synnerligen fom utwandringen hit städse har warit wida mer betydlig fran Norrige än fran Swerige, och har jag derföre wagat tro att jag i denna fråga gjort rätt uti att wända mig till Eders Excellens direkte, i stället för att tillskrifwa Kommerskollegium derom. Jag dristar i ödmjukhet hoppas att mitt nu omförmälda handlingssätt of Eders Excellens mätte blifwa ansedt sasom rätt oc med en swensk och norsk konsuls pligter förenligt. (Undertecknadt) Alfr. Falkenberg, Konsul. De passagerare, som afgingo till Montreal, hafwa till derwarande swenska och norska vice konsul framlemnat följande af dem undertecknade förllaring: Wi underteduade swenska emigranter, fom ankommo med ångbaten Eruft Merdt från Stocholm till Quebec, anse det wara war pligt och styldighet, att gifwa följande underrättelse till rad och warning för wara landsmän i Swerige. Som det utan twifwel är bekant, hade wi gjort kontrakt med br Tefft att afresa fom arbetare till Amerika, och fom mi dä trodde på gunstiga wilkor, och utan att hafwa den ringaste aning på hwilfet stamligt sätt fördel hade blifwit tagen på war oerfarenhet ans guende ställningarna och förhallandena derstädes, äfroenfom den fi nanciella ställningen och belägenheten i detta land för det närmar rande. Först wid ankomsten till Quebec blefwo wi upplysta det wi woro offer för ett skamligt bedrägeri, först huru wi genom kontraktet förlorat war frihet, för det andra huru usel mår betal: ning stulle blifwa; i kontraktet war war betalning stipulerad till 125 dollars i de Förenade Staternas penningar, men hilka efter penningarnes nuwarande ställning endast äro wärda 50 dollars i guld; denna summa stulle ej allenast wara betalning för ett helt ars arbete, men wi skulle äfwen deraf betala frakten för resan och dessutom alla andra möjligen tillkommande omkostnader. Hade wi försökt att uppfylla detta kontrakt och blifwa landsatta i Portland, få skulle wi utan twijwel antingen blifvit utsatta för den största nöd, eller blifwit twungna att blifwa soldater i de För enade Staternas armeer. Wi tillata oss derföre att frambära wår djupa tacksägelse till swenska konsuln i Quebec hr Alfred Fallens berg, för det stora deltagande han wisade oss, i det han underräts tade oss om följderna af war oerfarenhet och den risk wi lupitsamt för den hjelp han gaf oss för att rädda oss från wår swara belägenhet. Till emigrant-ogenten hr Jörgensen hafwa mi äfwen att aflägga war hjertliga tactsägelse för all bewisad godhet, äfrvensom för det beswär han hade med utwerkandet af war frihet, och för hans wälwilja att ledsaga oss till Montreal. Wi blefwo der lemnade i beslydd af grosshandlaren och skeppsmäklaren hr Anton Christophersen, hwilken med den största kraft och ifwer arbetat för att förstaffa of platser, och för hwilkens wälwilliga och ointresszerade bemödanden och godhet wi ej kunna wara nog tadfamma. (Skrifz welsen är undertecknad af 59 perfoner, för det mesta handtwerkare). Af Swenska Familj-Journalen har åttonde Häfz tet utkommit, innehallande: Historiska bilder; Skorp: gumman, berättelse af Richard Gustafsson; Falu grufwa med illustr.); Marabutens lejon (med illustr.); Foto kulpturen (med illustr.); Alerö (med illustr.); En trå lig menniska, of F—r—i; Silfwerpopplen, poem af Lea;