Gotlands läns nya tidning – 15 september 1864, sida 2

sjelfständighet, försäkrad endast och allenast genom deras förbrödring. Det var i ungdomens brusande hufvuden och högt klappande hjertan, som iden hade vaknat; det var ungdomen, som, oombedd och sjelfklok, tagit första steget till dess utförande, som gick med enthusiasmens fackla i den ena handen och frihetens banär i den andra, som pratade och lofvade och svor och .... Hvad har det nu blifvit af den skandinaviska iden? Ack! det finnas två vandrare på lifvets väg: de heta Klokhet och Erfarenhet. Vi hafva, allesammans mött dem, eller skola åtminstone möta dem. De äro så stadiga och lugna och visa; de förstå så väl att lägga snö på den hetsiga, obetänksamma ungdomens flammande fantasibilder. Flera tjugotal af dem, som då voro lifliga enthusiaster, äro nu kloka och beräknande min, hvilka med ömkan, nästan med förakt blicka tillhaka på dessa deras ungdoms sötebrödsdagar, utbristande under axelryckningar: Ilvilket dåraktigt sjesk! Men nu komma vi in på politikens område, och det är ingalunda meningen med detta lilla skymningsprat. Vi återvända således till Studentmötet i Upsala. Angbåten med de välkomna, de efterlängtade gästerna väntades i hvarje stund. Alla blommor, både i och utom staden, voro afklippta och bundna till buketter, som man skulle kasta för de annalkandes ungdomligt dansande fjät. I husen var