Gotlands läns nya tidning – 8 september 1864, sida 3

Efter denna åtgärd aftogo den sjukes krafter synbarligen för hvarje minut, i samma mån som hans förtröstan till Gud och hans längtan efter ett återförenande med hans maka tillväxte. Men någon annan bön, än den lilla Elise föreläst honom, hördes han icke upprepa — den var honom kär — han hade hört den som barn af sin moders läppar, och han hörde den som gubbe af ett barns fromma läppar och vid ljudet af densamma inslumrade han, sjelf nu ett förtröstansfullt barn, i den eviga friden. Lea.