Gotlands läns nya tidning – 8 september 1864, sida 2

inträdde till sin ,söta kassör låg denna i sin säng med slutna ögon och andades tungt. Jaså, han sofver, mumlade madamen, ,nå, skönt! då kan en annan också få ta sig en lur! och ännu mera benägen härtill genom den försvarliga panact hon i sällskap med Sjögrenskan intagit, smög sig madamen ut i yttre rummet och kastade sig raklång i den eleganta soffan, derifrån snart högljudda snarkningar tillkännagåfvo, att hon gjorde skäl för hvarje annat namn än det af val madam. Alfred hade emellertid endast låtsat sofva, för att slippa den afskyvärda anblicken af den, som traktade efter hans lif. Han led otroligt, den stackars enslingen, och för första gången på långa år kommo några ensliga tårar att svalka hans feberbrännande kind. Då tog det sakta i dörren och två små flickor sväfvade in, stilla som elfvor. Det var doktor Manners båda döttrar, hvilka kommit öfverens med hvarandra att besöka morbror Alfred, om hvilken de tyckte stor synd, att han var så sjuk och så ensam och alltid så ,ledsen som de i sin barnsliga oskuld hade uppfattat hans menniskoskygghet. Afven nu låtsade Alfred sofva — han hade ingenting att säga de små. Ilerre Gud, Elise, hvad här är mörkt och dystert, hviskade Hulda och smög sig intill systern — -stackars, stackars morbror! han har ingen som gör det trefligt för sig — der ute ligger madam och sofver och hör inte om morbror vaknar