Gotlands läns nya tidning – 1 september 1864, sida 3

torn häromdan, att här inte får vara för varmt inne, si; för då kommer lilla goa kassörn i svettning och det tar på krafterna, si . . . Så han det? frågade sjuklingen ifrigt — han var, oaktadt det sorgliga lif han förde, 1 rädd för döden. Ja, så sannt jag heter Sandelinskan, inför N — Gud, söta kassörn, sa han icke det och skam till Säjandes kan kassörn lita på mina ord, för visserligen var min mor en fattig menniska, som gatt igenom åtskilligt i sin dar, men lögnen, sir lilla kassörn, den hade hon aldrig smutsat sin tunga med, och inte var det v ärdt för någon af oss heller att försöka, utan som sagt ä . . . Ligg då inte in kakelugnen full, menniska, vill hon steka mig lefvande? — plocka genask ut fyra trän, annars kommer jag i svettning och dör, och då kan hon helsa hemma med sitt testamento — för resten beror detta helt och hållet på hur hon sköter mig, begriper hon; jag är inte skyldig att ge henne två styfver; förstår hon det ? Det är syndigt t af lilla kassörn, att röra upp mig på ett sådant grufsamt Sätt, menade madam och förde åter förklädssnibben till ögonen, men vet goa kassörn, att heldre än jag skall oförtjent misstänkas för snöd vinning, heldre går jag härifrån, så fattig som jag kom hit, om jag inte mäktar göra kassörn i lag (högljudda snyftningar), för gudskelof, ärlig var mor min, fast hon var fattig och ...