Gotlands läns nya tidning – 25 augusti 1864, sida 3

tror ej det dröjer länge till dess ... — då kunde en sådan liten varelse af tacksamhet, för det vi dragit försorg om dess framtid, vårda dig och bli för dig kanske vida mer än jag förmått — ack, min gode Alfred, den tanken pinar mig beständigt: hvem skall engång vårda dig på din ålderdom? ,Ah, sådant pjosk, snäste mannen. ,Jag gitter ej höra det. För det första syns ingen dödssyn på dig och för det andra — om jag skulle öfverlefva dig, så — för pengar får man allt. cke kärlek, Alfred, icke deltagande, svarade Elise och såg helt bedjande på mannen. Jo, gudbevars, afgjorde denne, för 10 rdr i månaden får jag så mycket af sådana rariteter jag vill, hos en vakmadam, som på köpet är vand att handhafva sjuka. För öfrigt anhåller jag — och jag hoppas och önskar bli åtlydd häruti att du ur våra samtal en gång för alla bannlyser alla sentimentala ämnen, för hvilka du har en afgjord smak, och till yttermera visso tillägger jag: attlika väl som jag hoppas vår Herre, hädanefter som hittills, törskonar mig för egna arfvingar, med thy åtföljande bråk af ammor, vaccination, pip och elände, lika visst är att aldrig kommer något främmande barn heller hit i huset, emedan jag vill ha fred — och sätt nu in det begärda, ty jag förmodar vi inom en qvart ha herrarne här. Med en halfqväfd suck skyndade den arma qvinnan att fullgöra sin mans befallning. (Forts.)