Gotlands läns nya tidning – 25 augusti 1864, sida 3

icke får öronljud — nej, jag tål ej barn, och tackar Gud för hvar dag att vi inga ha. Ack, Alfred, svarade mildt hans hustru, ,säg icke så! det är stor synd — kom ihåg att de små höra himmelriket till. Gerna för mig, hånlog mannen, ,men i så fall vill jag hoppas ändå, att der må finnas särskildt ett himmelrike för äldre personer, annars blefve det genant. Det är ett dåligt skämt, Alfred, svarade Elise med ovilja, ,och jag upprepar hvad jag förut sagt, att detta ditt hat mot de oskyldiga små kan och måste du en dag komma att djupt ångra. Med våra tillgångar kunde vi, då Gud nekat oss glädjen af egna barn, uppfostrat ett par fattiga sådana. Du resonnerar som en gås, komplimenterade mannen. ,Tror du, när jag är glad att slippa egna barn, att andras skrik skulle låta angenämare i mina öron. Men, min vän, fortfor hustrun, som, oaktadt hon pinades af mannens råhet, dock genom vänlighet hoppades att en gång ändra hans tankar i denna sak: — ,man behöfde ju ej taga dem då de voro så små att de nödvändigt skulle skrika och — vet du, gode Alfred, hvad jag så ofta tänker på? Nej, yttrade mannen, , klyftigt, det tar jag för afgjordt. ,Ja, log Elise midt, jag tror nästan det: jag tänker att när jag en gång är borta — och jag men det är någonting