Tvänne hem. (Forts. från föreg. N:o). Från det politiska området kom man in på hushållskostnadens, och doktorn begrep för sitt lif ej hur hans unga vänner kunde få allt att räcka till. För honom sjelf, oaktadt han var ungkarl, var det ej mer än att det nätt och jemt bar sig. Med en snäll hustru bär sig allt, menade Gustaf och klappade Huldas blomstrande kind gift dig, min bror, och du skall tå se att jag har rätt. Men, menade doktorn betänksamt — vvisserligen kan ingen högre än jag älska barn — dock! en hel svärm sådana, det har respekt med sig; det går väl an när de äro små, men de bli stora en gång — de skola ha uppfostran, kläder, nöjen, — ja, Gud vet allt! man får allt ålägg: sig mången försakelse och . . . ,Iro mig, min bror, invände Gustaf, ,den försakelse man ålägger sig för ett älskadt föremål, vare sig barn eller maka, gör ingen minskning i ens lesnadsglädje — tvärtom: den räntar af sig och man får en gång hundrasallt igen, det tror jag för visso. pÅCk ja, instämde trohjertadt Hulda, som ej var alldeles utan erfarenhet i den vägen, ,det är sanning, och hvad barnens nöjen beträffa, som doktorn nyss nämnde, dem skola de beredas i hemmet, så bli de rena och kosta litet eller in