konung! Eders maj:t har i dess allerhögsta budskap till riksrådet uttalat, att det krig, som ännn härjar landet, har blifvit eders maj:t yätsinsadt, oaktadt eders maj:t gjort allt som stod i dess makt för att undgå det. Folket inser, och historien skall vittna, att det är ett rättslöst öfverfall, som tvungit Danmark att kämpa för sin tillvaro och sin frihet. Detta medvetande har stärkt folket i dess ojemna strid och i dess beredvillighet att bära de offer den kräfver. De underhandlingar, som skulle göra slut på detta brott mot den europeiska rättsordningen, hafva icke ledt till målet, men hafva omsider medfört fullt bevis, att krigets föremål var det danska rikets sönderstyekande. Ställd i den hårda nödvändigheten att nödgas bringa offer för att återvinna freden, har eders maj:t hellre velat afsta något af kronans rätt än gå in på ett HlesvigHolstein, bvarigenom det danska folkets rätt skulle ännu mera kränkas. Detta är oss en borgen för, att föremålet för hvarje framtida underhandling skall blifva en af Tyskland oafhängig fri statstillvaro. I denna öfvertygelse tillförsäkrar landsthinget eders maj:t allt det undestöd det förmår lemna. AP. T.)