packa böcker att binda. Nora kände sig både glad och lycklig af beställningen; men äfven modfäld vid tanken på att hon icke egde någon bokbindareverkstad. Hon sade likväl ingenting derom; men när häradshöfdingen gått, skyndade hon sig till Engströms enka och föreslog henne att få köpa de nödvändigaste verktygen, emot det vilkoret, att småningom få betala af köpesumman. Det lyckades, och Nora fick alla de verktyg, som voro qvar. I en karls ögon voro de verkligen odugliga; men Nora var en fattig flicka, van att med litet göra mycket, och att hjelpa sig fram med det, som andra icke ville hafva. Med at andra kasserade verktyg började Nora således sin första beställning. Modigt kämpade hon sig fram med de bristfälliga hjelpkällorna, och det med ett tålamod, som endast en qvinna kan ådagalägga, och ändå vinnlade hon sig med den största omsorg, att få det väl gjordt. Från tidigt på morgonen till långt in på nätterna arbetade Nora med gladt sinne, och då hela högen af böcker var färdig, och hvarje band såg prydligt och snyggt ut, då gret Nora af glädje, och hade velat omfamna hela verlden. Iläradshöfdingen kom sjelf att liqvidera bindningen af böckerna, samt berömde arbetet och lemnade Nora ännu en packa att binda. Just som Nora var i full fart dermed, kom jungfru Lotta in till henne, sägande: — Nå, kära mamsell, nu kommer jag direkte från bokhandlar H—, och mamsell kan få all