Gotlands läns nya tidning – 28 juli 1864, sida 3

förnuftig menniska borde skänka henne aktning och uppmuntran. Jag har alltid innerligt älskat Nora, men nu måste jag äfven beundra hennes sjelfständiga väsende, hennes modiga och behjertade handlingssätt. Om man sköljt öfver gubben Stein med ett ämbar kallt vatten, hade han icke kunnat se mera förbluffad ut än han nu gjorde. Han stirrade på Henrik med uppspärrade ögon och halföppen mun, liksom han icke velat tro sina öron. Det var så med gubben Stein, att han helt och hållet hörde till den gamla skolan, hvilken ansåg det för så godt som ett majestätsbrott att qvinnan vågade tänka, än mindre sätta i handling något, som utvisade att hon ansåg sig för ett lika begåfvadt väsende som mannen. Qvinnan var, enligt hans begrepp, född för köksspiseln, nålen och barnkammaren, och hvarje det minsta steg utom detta strängt begränsade område, ansåg han, i likhet med de flesta män, för onaturligt, osedligt, opassande, olyckligt och Gud vet icke hvad allt på 0 ... Han hade ännu icke lyckats göra klart för sig att han, såsom Thorild säger, insåg att qvinnan var menniska, utan betraktade henne blott såsom ett ädlare husdjur åt mannen. Tyvärr finnas ännu i vår upplysta tid många män med anspråk på att stå på höjden af sin tids odling, hvilka i detta hänseende icke hunnit längre än gubben Stein. Jag känner en utmärkt bildad och i vetenskaperna djupt forskande man, som, oaktadt sina stora och ovanliga kunskaper, drifver den