Gotlands läns nya tidning – 28 juli 1864, sida 2

ö ö hån och förakt, ehuru hon icke på något sätt gjort sig förtjent deras. Med hufvudet stödt emot handen afhörde Ilenrik den unga flickans berättelse. IIans blick hade ett uttryck af ömt allvar. Då Nora slutat sitt meddelande, fattade hon hans båda händer och frågade: — Ilar jag nu verkligen handlat illa? — Nej, min egen Nora, du har handlat fullkomligt rätt och med denna rörande finkänslighet, som är qvinnan så egen. Det är saledes din ömhet för mig, som inledt dig i alla dessa ledsamheter och emot dig riktat tidens fördomar; men mod, min älskade, gå lugnt fram ditt mål och hesegra fördomarne just genom ihärdigheten af ditt beslut. I mig, Nora, skall du evigt hafva den som älskar och beundrar dig. Tyvärr, min stackars flicka, är jag för närvarande ett klent stöd, emedan mina inkomster äro alltför små. — Ack! Henrik, nu är jag åter lugn och redo att strida, då du sillar och älskar mig. Nora lutade hufvudet mot hans axel, och Henrik tryckte henne till sitt hjerta. — Nu skall jag säga dig hvad som fört mig hit. Iläradshöfding D—s fru har skrifvit ner till sin syster, som är gift med häradshöfding K—, med hvilken jag reser på ting, att hon tagit sin hand ifrån dig, derföre att du alldeles förändrat uppförande och öfverlemnat dig åt ett lättsinnigt lif, och med en tillbörlig djerfhet trampat din qvinlighet under fötterna. Man har berättat mig de befiingdaste saker om dig, och uppbjndit hela sin