Gotlands läns nya tidning – 21 juli 1864, sida 3

Barnen och Sparbanken. (Ur Barntidn. Linda, Juli-hiäftet 1864). Jag är mycket säker på att I många gånger tänken: Rär jag blir stor en gång få — — — Det will säga, att j tänken på framtiden. Det är rätt, det är snällt och klokt ocssäå. Kom men doc ihag, att man alltid gör bäst uti att gå den wägen der man fer och wet hwad man will oh noga bör akta fig att gifwa fig in på wägar och stigar, fom kanske funna leda till en blom stergard; men kanske ocfa ut i ett bottenlöst färr. Ett, fom wi ej få glömma, är att mi böra få ställa of, att wi aldrig behöfwa falla andra till last. Det finnes ingenting fom få uttröttar flägt och wänner, fom då nagon i i tid och otid hänger pa och behöfwer deras hjelp, fastän man ganffa lätt kunnat bjelpa fig sjelf — om man tänkt sig före. Derför bör man spara för att icke behöfwa låna. Det war juft dit jag wille komma. Wi ha en Sparbank staden eller socknen, och föreståndarne der tyda mycket om barn, fom sjelfwe komma trattande med fin lilla portmonnä och fin sparbanksbok. När man är liten fan man ingenting förtjena sjelf; det blir nog pappa och mamma fom få befta; men wift få wi 50 öre i weckan att sätta in i Sparbanken. Man går dit på fina egna unga ben och sätter in fina femtio öre, hwarje Lördag. Det är bäst att uträtta det der sjelf för att wara riktigt säker. Om mi blott 50 åöre sättes in i weckan från wårt sjette till wårt sextonde är, få ha wi då i Sparbanken den lilla nätta fums man af trehundradetrettiotwå Rdr — en rätt wacker summa, eller huru? Om wi sätta in på samma sätt till def wi blifwa 26 eller 27 är, få ha wi öfwer 1,000 Rdr. Men så har man under den tiden blifwit äldre och större och har man lärt fig en hel hop — och, den fom har nagot, far nagot, säger ordspråket. Om man då af fina förtienfter och sparpenningar insätter en eller några riksdaler i weckan, i stället för 50 öre, sa är man wid 26 års ålder egare af ett har, tre tusen riksdaler och dessa ett tusen rifsdaler gifwa ränta, få att man fan hjelpa bade sig sjelf och andra. År ide allt det der roligt, mycket roligt och få enkelt fen, att det ide är nägon lonst, blott pappa och mamma hjelpa under, till en början. Detta göra de nog — jag är säker derom — och de lata Er sjelfwe infätta sparpenningen i banken; ty detta gör att J, en gång, icke allenast ha en liten förmögenhet, utan det, fom är mera, från barndomen lärt er att gömma i stället att förstöra, och tänka på framtiden i frället att blott lefwa för ögonblicket. Det är saledes bäst, att wi börja genast och hålla i ända till dess wi äro stora, stora, fullwuxna menniskor.