Gotlands läns nya tidning – 21 juli 1864, sida 2

alldeles som med lyckan, den som springer efter henne, springer börbi henne. Derföre skulle jag bra gerna vilja gifva mamsell ett råd; men hon kan väl tycka, att Lotta, som endast varit simpel piga all sin dar, ingenting begriper, men, si mamsell Nora, gamla Lotta har sett sig om i verlden. Hon har fått taga sig fram på egen ynana, och kunde nog ha ett godt råd åt mamsell Nora också. — Ack ja! gif mig ett råd, sade Nora, och torkade bort tårarne. Jag eger ingen, som bryr sig om mig, sedan ... — Mamsell ville lära sig bokbinderiet. Åh! j jag har nog hört all deras elakhet; men se, jag ty ckot att mamsell för fasligt illa använder den der kunskapen, då hon icke arbetar och söker förtjenst genom hvad hon lärt. — Jag har sökt arbete öfver allt, på alla större bokbindareverkstäder, men man har afvisat mig med förakt och spe. Nå, nå, det var naturligt — karlarna vill kapa åt sig allt och lemna oss intet; det är deras lag. Så blir det i alla tider; men mamsell skulle icke ha brytt sig om att gå till de der ulfvarne, utan börjat arbeta på egen hand. Hon skulle, till börja med, ha gjort annotationsböcker, visitböcker och syaskar samt andra små kartonger, och då skulle hon ha lemnat dem åt mig och andra som går och säljer. På det viset hade hon fått en liten inkomst. Sedan skulle hon ha annonserat i Dagbladet, för se det är en rar tidning, att hon band böcker för billigt pris, och då