Gotlands läns nya tidning – 21 juli 1864, sida 2

Fördom och förnuft. (Forts. fr. N:o 27). Någon tid förgick. Den första veckan hade Nora hjelpt Engströms enka; men det tog snart slut. Nora sökte då att få arbete för någon annan bokbindare, men öfverallt hvar hon infann sig, erhöll hon ett hånfullt afslag, och på ett ställe skrattade man åt, att hon, en flicka, ville befatta sig med bokbinderi. När hon såg att det var henne omöjligt att få någon sädan Forfjenst, började hon försöka att få sömnad från lärftsbodar; men öfverallt fick hon det svaret, att de hade flera sömmerskor än de behöfde. En dag då hon, AAA af felslagna förhoppningar, vandrade hem, tog hon åter viggen öfver kyrkogården och till moderns graf. Det var åter sommar, och tåglarne qvittrade i träden, och vinden susade i i löfven, men Nora gaf ej akt t derpå. Hon satte sig på grafven och stödde hufvudet i h: anden, under det hon med cen rysning tänkte på, hurn betydligt fattigare de nu voro, sedan hon i två månader varit utan arbete. Huru olycklig hon var, som icke egde någon i hela verlden, hvilken ville 1 räcka henne en hjelpsam hand. Ack! hon egde icke en gång en vän att utgjuta sin klagan för, ty Henrik, den enda hon egt, var sedan sex månader bortrest med en häradshöfding på ting och skulle icke återkomma förrän till hösten.