Gotlands läns nya tidning – 7 juli 1864, sida 2

Olycklig den qvinna — mor, maka eller dotter — som försyndar sig i detta afscende, hon kan vara säker på att i den sårade egenkärleken hafva en siende, som alltid motarbetar de ömmare känslorna. Noras far betraktade dottern såsom en varelse den der råkat på villovägar, och hvilken genom sitt okloka, oskickliga och opassande sätt, förverkat hans kärlek. Så stodo sakerna, då bokbindar Engström helt hastigt afled och Nora beröfvades det arbete hon ifrån honom haft. Samma dag detta dödsfall inträffade, gick Nora till fru D—, som alltid försåg henne med sömnad, dels för egen, dels för andras räkning. Då Nora inträdde i salen, fann hon fru D— der; men i stället att som vanligt helsa på Nora vänligt och bedja henne stiga fram besvarade hon blott med en stel böjning på hufvudet den unga flickans helsning och lät henne qvarstå vid dörren. — Jag ekulle lemna det färdigsydda arbetet, började Nora, då fru D— icke tilltalade henne, och bedja att få de öfriga skjortorna, som nådig frun var så god och lofvade mig. Fru D— tog det framräckta paketet och lemnade rummet utan att säga ett ord. Några ögonblick derefter återkom hon med penningar, dem hon lemnade Nora, sägande: — Här är liqvid för det mamsell har sytt; men jag har icke något vidare arbete att lemna mamsell. Den person jag, genom att gifva förtjenst, söker hjelpa, bör visa sig värdig mitt beskydd, och när jag finner densamma ofsörtjent deraf, då öfverflyttar