dig göra en dylik bekännelse som denna, hvilken kan innefattas i dessa ord: Jag har trampat min egenskap af qvinna under fötterna, och står nu framför dig, min far, såsom en slags amazon, den der beslutit att slåss med mannen om hans rättigheter. — Nora, Nora, jag förutspår att du genom din djerthet och dina oqvinliga tänkesätt endast bringar dig sjelf och oss alla i ofärd. — Pappa, sade Nora med mild och vek röst, i det hon böjde sig fram och fattade hans hand, den hon kysste med barnslig ömhet, jag är icke oqvinlig, och har visst inga anlag att blifva amazon; men jag är äfven menniska, och som sådan eger jag rätt att på hederligt sätt skapa mig ett oberoende. Största beviset på att jag är qvinna ligger ju deruti, att jag af kärlek till Henrik beslöt mig att taga det djerfva steget. Pappa, Gud har nog sörjt för att vi ändå alltid förblifva qvinnor till våra känslor och sympatier, äfven sedan medvetandet af vårt menniskovärde och våra rättigheter vaknat hos oss. (Forts.)