klagade jag i mitt hjertas förbittring öfver den brist på sjelfständighet, som visade sig inom mitt eget kön, och gjorde att det, i likhet med hästen, genom okunnigheten om sina krafter lät mannen hålla tyglarne så korta, att man nära nog lemnat oss ingen utväg till en hederlig och tillräcklig utkomst. Om aftnarne, sedan du lagt dig, studerade jag bibeln sör att erfara, om i den fanns något som antydde, att qvinnan skulle så utestängas ifrån alla menskliga rättigheter, men ingenstädes i den heliga skrift fann jag det; utan jag insåg snart, att mannen med styrkans och förtryckets rätt frambragt detta slaflif, som ännu i våra dagar qvarstå, genom fördomar och inbillningar. Just under denna tid rekommenderade pastorskan H— mig till häradshöfding D—s, för att gå der i huset och sy. Fru D—, som är mycket god, behandlade mig väl, och jag satt inne och sydde hos henne och hennes mor. IIäradshösdingen, ifrade för qvinnans myndighet, och Zan var den förste, jag hört yttra den önskan, att en slöjdskola skulle inrättas, der obemedlade flickor kostnadsfritt kunde få lära sig ett, efter hvars och ens anlag och kroppskrafter passande yrke. En afton, under det vi arbetade, kom han in till sin fru med en uppslagen bok och läste högt ur den för henne. Det han läste hade till titel: ,,Qvinnans naturliga höghetk. Jag slukade orden, och då jag kom hem, kunde jag icke sofva om natten; ty allt hvad häradshöfdingen hade läst, återljöd i min själ. Ifrån den stunden hade jag fått en orubblig öfver