olyckor och sullkomlig omhvälfning af all mensklig ordning! utbrast sadren och stirrade på den unga flickan, som stod der så hög och ädel i känslan af sitt menskliga värde. — Af hvem jag insupit dessa tänkesätt, skall jag straxt säga dig; men, pappa, sitt dig der vid bordet som vanligt, så skall jag, under det vi arbeta, förtälja för dig, huru dessa tankar först vaknade i min själ och sedan fingo näring. (Forts.)